Elizabeths Hopp Ut i Det Okända: När Ny Karriär Utmanar Gamla Sanninga

Elizabeth hade skrivit samma rubrik i sin yrkesroll i nästan tjugo år. Tryggheten i det bekanta var som en varm filt en kylig kväll. Hon kände sina arbetsuppgifter i fingertopparna, kollegorna var nästan som en andra familj, och hon visste precis var kaffemuggen stod. Men så, en oväntad vändning. Hon hade blivit erbjuden en ny, spännande tjänst hos en annan arbetsgivare. En bekräftelse på hennes kompetens, en chans att bredda sina vingar. Ändå… en orolig känsla gnagde i magen.

För Elizabeth hade alltid levt med en omedveten kompass som pekade mot andras behov. Att se någon annan må bra, att kunna hjälpa till, att vara den som ställde upp – det var hennes sätt att känna sig värdefull. Bekräftelsen utifrån var som ett tyst kvitto på att hon dög, att hon hade en plats. Att nu ta ett steg som handlade om hennes egen utveckling, hennes egen potential, kändes nästan… egoistiskt.

När erbjudandet kom, blandades en pirrande känsla av stolthet med en överväldigande våg av tvekan. Visst, hon visste att hon var duktig. Hennes erfarenhet talade för sig själv, och urvalsprocessen hade bekräftat hennes kompetens. Ändå flög tankar genom hennes huvud som mörka fåglar: Klarar jag verkligen det här? Vad kommer mina gamla kollegor säga? Kommer jag att svika dem?

Det var i den här brytpunkten som Elizabeth sökte sig till mig. Hon beskrev den ambivalens hon kände, den där dragkampen mellan längtan efter utveckling och den djupt rotade vanan att sätta andras behov först. Hon berättade om hur hon alltid varit den som lyssnade, som ställde upp, som såg till att alla andra mådde bra. Och hur den nya möjligheten, som så tydligt handlade om hennes egen framgång, kändes nästan… fel.

Våra samtal kretsade kring Elizabeths värde. Vi utforskade varifrån hennes behov av bekräftelse utifrån kom. Tillsammans började vi sakta men säkert vända på perspektivet. Att vara omtänksam och hjälpsam var en fin egenskap, men det fick inte ske på bekostnad av hennes eget välbefinnande och hennes egna drömmar.

Vi pratade om att hennes värde som människa inte var beroende av hur mycket hon gjorde för andra. Hennes kompetens, hennes erfarenheter, hennes unika personlighet – allt det var inneboende värden som inte behövde bekräftas genom att ständigt sätta sig själv i andra hand.

Det var en process som tog tid. Gamla mönster sitter djupt rotade. Men bit för bit började Elizabeth se sig själv i ett nytt ljus. Hon började förstå att hennes egna ambitioner var lika viktiga som andras behov. Att säga ja till det nya jobbet var inte att svika någon, utan snarare att ge sig själv tillåtelse att växa.

Vi arbetade med att stärka hennes självkänsla inifrån. Hon fick öva på att identifiera sina egna behov och att prioritera dem. Steg för steg började hon inse att hennes värde inte minskade för att hon valde sig själv ibland. Tvärtom, en Elizabeth som mådde bra och utvecklades i sin karriär skulle i längden ha ännu mer att ge till sin omgivning.

Dagen då Elizabeth tackade ja till det nya jobbet var en seger. Inte bara för hennes karriär, utan framför allt för hennes personliga utveckling. Det var ett tyst steg ut i det okända, men den här gången var det ett steg hon tog för sin egen skull, med en nyfunnen insikt om sitt eget värde – ett värde som inte behövde speglas i andras välbefinnande.

Elizabeths resa är en påminnelse om att det är okej att prioritera sig själv. Att din kompetens och dina drömmar är värda att följa, oavsett hur djupt rotad vanan är att sätta andra först. Din bekräftelse kommer inifrån.

Känner du igen dig i Elizabeths kamp? Kämpar du också med att sätta dina egna behov i första rummet?

Du är inte ensam. Jag finns här för att hjälpa dig att utforska ditt eget värde, oberoende av andras bekräftelse. Kontakta mig för ett samtal, så kan vi tillsammans börja din resa mot en starkare och mer autentisk version av dig själv.

Varmt välkommen. 💜🙏🏽