Ondskans Ursprung - Homo Sapiens


​……..Fälten brinner omkring honom, mänskliga demoniska skrik fyller mörkret. Ett mörker mörkare än natten där inga stjärnor eller månars ljus lyckas ta sig fram med något lite sken alls över landskapet. Eldar brinner överallt med sin destruktiva förintande hetta som han med sina arméer lämnar efter sig. Vad det än är som driver honom är det ett mörker och vrede ingen skådat eller bör våga utmana. Man kan känna in dess energi, tätt svart ondskefull och manisk…….  


………..Han bryter ihop av vanmakt och tomhet. För ned svärden i dess skydd, som slutat brinna med sin iskalla blåa låga. Dess mästare har gått ned på knä och liknar den mest slagna kämpen av dem alla. För alla liv han tagit, mänskliga som övermänskliga dör någonting mycket stort och viktigt inom honom. Han kväver gång på gång sitt eget ljus och egenvärde. Ett ljus som är starkare varmare och kraftfullare än tusen brinnande supernovor. Smärtan som skär i hans kropp och strimlar energin från hans gröna hjärtchakra i miljoner bitar är större än smärtan hans inbillade fiender har genomlidit………..  


………Det är ingen glorifiering av en missförstådd mentalt störd krigare, det är bara en förklaring om hur fel livet kan bli för någon som föds in utan att vara önskad och direkt blir övergiven utan att någonsin fått känna den riktiga närheten kärleken och värmen från den kvinna som lät honom växa inom sig. Smärtan tar sig uttryck i ett fruktansvärt hat och destruktivt beteende mot livet i sig. Alla får känna på det svek och förräderi han inbillar sig fortfarande får utstå. Besudlad i de mörkaste stunder finns ingenting annat att tillgå än våldets makt, den mörka energin som är där och pockar på honom hela tiden. När han låter sig fyllas av den är han mer levande än han någonsin känner sig. Känslorna som existerar är sanna där dess energi är på hans………