Våra maskulina och feminina sidor/energier

Jag är man – men jag längtar efter närhet.Gör det mig feminin?Jag är kvinna – men jag älskar mitt eget utrymme.Gör det mig maskulin?

Vi befinner oss i korsningen mellan anknytning och polaritet.

Ah, polaritet... Hur ofta du förvirrar oss med dina rigida regler och dogmatiska perspektiv.Verkligheten är så mycket mer nyanserad än ”män ska vara så här” och ”kvinnor ska vara så där”.

Som du säkert redan vet, bär vi alla både maskulina och feminina sidor inom oss.Men vad betyder det egentligen?

Det betyder att vi alla rymmer en unik blandning av maskulina och feminina egenskaper.I vissa delar av livet uttrycker vi oss mer maskulint, i andra mer feminint.Man skulle kunna kalla det för en dans mellan yin och yang – de två grundläggande krafterna i universum.

Så här står vi – var och en med vår egen sammansättning av dessa energier.Och där står de, polaritetsguruerna, som försöker tala om för oss vilka egenskaper som är "de rätta".Vilka som gör oss mer manliga eller kvinnliga.

Men så fungerar det inte.

Du kan vara feminin i en del av livet och maskulin i en annan – och samtidigt relatera till en partner eller älskare på båda nivåer.

Till exempel:

I mitt anknytningsmönster är jag den som söker kontakt – ängslig, upptagen.Det är det mest feminina av alla mönster: inåtvändhet i kombination med behov av gemenskap.

Jag är fokuserad på närhet. Jag älskar att känna djup förbindelse med min partner.I sin otrygga form tar det sig uttryck i en stark oro för att tappa kontakten – något som, ja, ofta upplevs som feminint.Och en ängslig man är sällan särskilt attraktiv i de flesta kvinnors ögon.

Men på en trygg nivå kan denna feminina gåva – kontakt – uttryckas med en maskulin skärpa.

Till exempel:

Min partner, Humra, är just nu i andra sidan huset på vårt kontor.När jag har postat det här kanske jag känner en impuls att söka närhet – en feminin impuls.Jag går till henne, flyttar undan hennes laptop, lutar mig över henne, dominerar henne med min närvaro, kysser henne djupt och möter henne med hela mitt medvetande.

Och jag vet att hennes kropp kommer att öppna sig, att hon kommer att smälta in i ett tillstånd av feminint mottagande.

Samma dynamik kan gälla åt andra hållet.

En kvinna kan bära på en längtan efter utrymme – en maskulin impuls.

”Tempomönstret”, det mönster som representerar rörelse, frihet och självständighet – det mest undvikande (och maskulina) anknytningsmönstret – behöver plats för att känna sig själv, vara suverän och autonom.Det är en klassisk maskulin arketyp.

Humra är ett tydligt exempel. Trots sin feminina natur lever hon i ett tempo-mönster.Och det utrymme hon tar skapar en slags magnetism.En laddning som drar mig till henne, som bjuder in.

En kvinna kan längta – en djup feminin önskan – från en plats där hon samtidigt vilar i sitt eget rum, i sin frihet – ett maskulint behov.

Det sensuella och expansiva i hennes feminina väsen, även när hon är självständig, kan skapa en kraftfull erotisk polaritet.

Hänger du med?

När vi är otrygga, fångade i våra omedvetna sår, tar vi ofta till knep och tekniker för att tvinga fram attraktion – enligt traditionella polaritetsprinciper.

Men ju tryggare vi blir, desto mindre styr våra sår oss.Och då kan våra sanna, naturliga gåvor komma till uttryck.Vi får själva välja hur vi vill vara.

Vi kan medvetet odla maskulina eller feminina tillstånd ovanpå vårt unika jag – inte för att någon yttre norm säger att vi måste, utan för att vi själva vill.

Du är redan fullkomlig – oavsett ditt mönster.Utmaningen är att se dina gåvor, bejaka dem, våga vara fri att leva i kärlekens och sexualitetens lek på ditt eget sätt.

Ju tryggare du blir, desto mer flödande, rikt och lättsamt blir alltihop - LIVET

Välkommen boka sessions 🙏🏽🩷